År 1863 blev major von Utfall den andra ägaren till den Memsenska gården och hans familj flyttade in året därpå. Han var född på Påtorps herrgård den 15 april 1799. År 1812 hade han gått krigsskolan i Stockholm och blev 1815 fänrik med fältväbelns lön. Han var brorson till dåvarande regementschefen och sonson till direktören för Ostindiska Kompaniet, Jacob von Utfall, och Anna Elisabeth Pike (engelska) på Nääs.
Claes Petter gifte sig år 1827 med den blida och älskliga Anna Maria Charlotta Iggeström från Göteborg.. Familjen ärvde Segloraberg men bodde också på katensbostället Rölle och på Fritsla Hjältorp Västergård. Utfalls fick tre barn väluppfostrade små herrgårdsfröknar – 1828 Hedvig (Hedda) Maria Emma Charlotta, 1834 Hildegard Jacobina Charlotta och 1837 Anna Charlotta. Fru von Utfall dog i samband med förlossningen.
Claes Petter von Utfall gifte om sig 1843 den 11 augusti med Carolina Matilda af Dahlström dotter till dåvarande regementschefen, generalen på Öresten och Anna Hollander från Sjöbo utanför Borås. Bruden var 18 år yngre än sin man och 11 år äldre än sin äldsta styvdotter – Hedda. Carolina Matilda lär ha varit en ömsint och kärleksfull mor för styvbarnen. Den 3 mars 1844 föddes hennes enda barn, en flicka, Anna Carolina Charlotta, som dog samma dag.
Rune Olausson berättar i sin bok “Typiskt Göteborg” en historia om ett möte mellan Utfall och Holberg: “Ni har väl hört ramsan om Kapten Utfall som fick ett infall och gjorde ett anfall?” Alla Utfallare tycks av sina samtida ha tillskrivits vara huvudpersonen i ramsan. Hur uppkom ramsan? Första inledningen gjordes kanske vid ett dramatiskt möte i Göteborg mellan amiralen Johan von Utfall och danskarnas berömde författare Ludvig Holberg. Johan hade tillsammans med sina fem bröder, alla mycket krigiska, adlats av Karl XII. Han hade stora framgångar inom marinen och uppnådde graden amiral. Som sådan ansåg han sig vara den förnämste göteborgaren, så att alla skulle visa honom respekt. Däri ingick hälsningsplikt – stackars den som glömde detta.
Ludvig Holberg var på tillfälligt besök i Göteborg. En kväll i maj 1738 satt han och åt middag i matsalen i Örgryte gästgiveri, när Utfall träder in och går värdigt en runda genom matsalen så att alla skulle uppmärksamma honom. Alla hälsar genom att bocka eller niga, men Holberg sitter lugnt kvar och äter. Utfall blir arg, stegar fram till Holbergs bord och ryter “Vem är ni?”. Holberg tittar upp och svarar lugnt “Vem är ni?”. Amiralen ryter “Mitt namn är Utfall!” Holberg ser road ut och svarar milt men tydligt “Mitt namn är Infall”. Utfall exploderar, slår näven i bordet och vrålar “Vem xxx inbillar ni er vara?” Och Holberg svarar med samma milda tonfall “För ögonblicket inbillar jag mig att jag är aposteln Lukas, ni vet han som alltid avbildas med en oxe vid sin sida”.
Fortsättningen kunde ha blivit blodig, men några gäster skyndar till och talar om för amiralen vem han har framför sig, och han lugnar sig, häpen och förvirrad över det ovanliga bemötandet.”
Gilbert Johansson berättar att historien spred sig. Man upptäckte att det gick lätt att rimma vidare på “Utfall”. “Anfall” låg nära till hands, alla Utfallare var ju militärer. Sedan hittade någon på tillägget om “missfall”, med en eftersläng som gjorde ramsan populär bland barn och ungdom. “Kapten Utfall fick ett infall och gjorde anfall emot sin fru. Och av det anfallet blev ett missfall – Och det missfallet är DU!” Under Utfalls tid blev ramsan mycket populär bland boråsarna. Men frågan är om någon vågade läsa upp den för major von Utfall, tillägger Gilbert Johansson, som minns ramsan från sin barndom.
Claes Petter von Utfall ligger begravd i Seglora. Hans hustru, Carolina Matilda von Utfall som dog 75 år gammal år 1891, ligger begravd på Ansgars griftegård. Denna gren av släkten von Utfall dog ut på manssidan, en sidogren finns kvar. /Källa Carl-Filip Holmqvist.
(Ovanstående text ur Hemgården förr – En handelsgård i Knallestaden. Bilder från Borås Museum)
Träffar: 113