Under 40-talet nappade flera kommuner på ungdomsgårdstanken. Krav restes från olika håll att hitta ställen där s.k. föreningslösa ungdomar skulle kunna få vara. Ungdomsgårdarna blev medlet att försöka komma tillrätta med problemet. Egna kommunala gårdar byggdes upp. Dessa stod i allmänhet enbart öppna för ungdomar. Under hela den tid, som den kommunala ungdomsverksamheten byggdes upp, hävdade hemgårdsrörelsen, att gårdarna måste stå öppna för alla åldrar i syfte att överbrygga onödiga generationsmotsättningar. Målsättningen med gårdsverksamheten borde vara att skapa ett kulturellt och socialt centrum i grannskapet. Så blev det på få platser. Ungdomsgårdarna fick i stället en socialpreventiv funktion och de ekonomiska resurserna för verksamheten blev små
Besök: 1
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.