Click to listen highlighted text!

Hemgårdsrörelsen: Del 10.

90-talet har i mycket gått i jämställdhetens tecken. 1990 antog Fritidsforum ett jämställdhetspolitiskt program. Det är pojkarna som syns och hörs. De tar det offentliga utrymmet, gator och torg, i besittning ofta på ett mycket påtagligt sätt. Flickor däremot är i stort sett osynliga. På fritidsgården upplevs tjejerna ofta som en passiv grupp, som sitter och tittar på och upplevs som svåra att få med i verksamheten. Killarna däremot är lättare att aktivera. Men det är också så, att tjejerna erbjuds färre möjligheter att utöva sina intressen. Det är därför viktigt att finna former för att möta flickors intressen och behov. Att ge flickor samma möjlighet till en aktiv fritid. Fritidsforum arbetar med att lyfta fram tjejverksamhet och att stärka ledare i det arbetet. 1993 avslutades ett stort projekt “Men tjejerna då!”, som omfattade nio lokala projekt, alla med olika karaktär och förutsättningar. Projektet avsåg att öka flickors inflytande på fritiden samt att hitta arbetssätt som utgår från flickors behov. Projektet visade tydligt, att tonårsflickor inte är nöjda med att sitta hemma utan är intresserade av och har samma behov av intressanta och utvecklande fritidsaktiviteter som pojkar.

Man måste bara anpassa innehållet, formerna och metoderna att nå flickorna. 90-talet har förbundet också präglats av målsättningen att få fram ”riktlinjer för bra gårdsverksamhet”. Fritidsforums medlemmar utgörs av en brokig skara av varierande inriktning, verksamhetsformer och huvudmän. Här finns hemgårdar med många anställda och nya områdesföreningar som drivs helt på ideell grund. De flesta medlemmar består emellertid av kommunala fritidsgårdar med inriktning på ungdomar. Syftet med ”Riktlinjer för bra gårdsverksamhet” är att förtydliga förbundets syn på gårdsverksamhet och att vara ett instrument för utvärdering lokalt av verksamheten samt att uppvärdera och utveckla gårdsverksamheten. Riktlinjerna är något som politiker, tjänstemän, fritidsledare och gårdsbesökare kan stämma av sin verksamhet emot.

Att på ett begränsat utrymme återge rättvist de diskussioner, aktiviteter och framförallt alla de personer, som gjort och gör Fritidsforum till det är, låter sig inte göras.

Ronny Bengtsson

Källor
Landet Lagom – Folkhemmet på lokalplanet. Red. Lundberg / Mattsson (Byggforskningsrådet 1997).
Jubileum. Artikel av Gunilla Laurin i Fria Tider 3/97.
Mera om RSFH. Artikel av Matts Mattsson i tidningen Samspel 2/82.
”Ungdom, Fritid, Kultur” av Kjell E Johansson (Bo Cavefors bokförlag 1976).
Från Hemgård till Ungdomsgård av Hans-Erik Olson. (Fritidsforums förlag1982).
Det goda samhället. Fritidens idéhistoria 1900-1985 i ett dramatiskt perspektiv av Matts Matttsson. (Fritidsforums förlag 1989).
Toynbee Hall – The first hundred years av Asa Briggs och Anne Macartney (Routledge & Kegan Paul 1984).
Birkagården. Den första tiden. Birkagårdens årsbok 1995. Redaktör Rolf Johansson. (Stiftelsen Birkagården 1995).
Södergården. Sveriges andra Hemgård, 1916-1986 av Sven Sundin (RSFH:s förlag 1986).
Tidningen Hemgården 1949.
Tidningen Hemgårdsbladet, flera årgångar.

★ Publicerad: 24 mars 2005

Visningar: 5

Hemgårdsrörelsen: Del 7.

Låginkomstutredningen visade, att vi hade långt kvar till jämställdheten. Riksförbundet fick åter ett uppsving. Det låg i tiden att engagera sig i miljö- och kulturfrågor. Lite varstans bildades grupper, som kämpade för sitt eget område, för frågor, som var viktiga för dem. Många kände maktlöshet inför kommunala och statliga företrädare och gick ihop för att få styrka av varandra. Under 50- och 60-talet kom förbundet och hemgårdsrörelsen att vara mera inriktade på ungdomsgrupperna. Organisationen öppnas för andra gårdar, såväl med föreningar eller kommuner som huvudmän. 1958 ändrades således förbundets namn till Sveriges Ungdom- och Hemgårdar för att 1969 anta namnet Riksförbundet Sveriges Fritids- och Hemgårdar, till vardags säger vi Fritidsforum sedan 1990.

Visningar: 0

Click to listen highlighted text!