Click to listen highlighted text!

Hade man någonsin tråkigt förr i tiden?

Möjligtvis smått fördomsfullt hör man ofta idag från nätsurfande barn och ungdomar, att de har tråkigt så snart de lämnar sin padda, platta eller mobil. Men hörde man det även förr i tiden?

upp i ottan!

Om vi tänker så långt tillbaka i tiden som det gamla svenska bondesamhället, alltså mer eller mindre innan industrialiseringen, då fanns det väl alltid saker att göra? Man hade väl aldrig tråkigt? För så snart solen hade börjat stiga upp och frukosten var avklarad var det dags att mjölka katten, stånka korv och kratta boskapen, hämta ägg och vatten och om man var av det yngre slaget och lyckligt lottad, dags att gå till skolan.

Förr i tiden. Här pratar vi torpare, bönder, drängar, pigor m.m. I det svenska bondesamhället under 1700- och 1800-talet talade man inte så mycket om familjen utan om ”folket på gården”. Till gårdsfolket hörde bondens familj, kanske några släktingar och dessutom tjänstefolket: drängar och pigor. Adel, borgare och bönder kanske inte var den ultimata lösningen men ingen verkar ha haft tråkigt. Det fanns alltid att göra. Alternativet för de allra flesta var att svälta och sysslorna var starkt beroende av årstiderna.

modern teknologi stressande?

I dagens samhälle blir man lätt stämplad som bakåtsträvare då man inte vill vara med på sociala medier. All digitalisering och teknik kan vara en välsignelse, men bara om den används rätt. Att sätta en skärm i händerna på ett barn hur som helst har på senare år starkt debatterats, utan det måste finnas begränsningar. Det är något som bland andra Karolinska institutet har kommit fram till via forskningsrapport och saken är inte så enkel och polariserad som man först kan tro. Kortfattat kan man väl säga att man idag knappast har tråkigt då den digitala världen har miljoner nöjen att fokusera på, men frågan är vilken typ av nöje som passar individen.

Förr i tiden i bondesamhället hade man aldrig tråkigt

Personligen har jag slutat med sociala medier då jag uppfattar det som stressande och att alla alternativ snarare förvirrar än förenklar. Jag känner att det var rätt val för mig och jag värderar det genuint sociala mycket högre än den digitala vägen. Men det motsatta kan gälla för någon annan. Att vår integritet kränks dagligen är ännu ett skäl för mig att nobba systemet men det är en annan historia. Man får helt enkelt anpassa digitaliseringen efter person då faktorerna som påverkar ens mående är så många, enligt KI. Samtidigt får man komma ihåg att digitaliseringen har gått oerhört snabbt, jämfört med hur våra reptilhjärnor utvecklas. Människan hänger inte med, även om vi gärna tror det. Att kunna vara allsidig är idag konstaterat vara en negativ egenskap, åtminstone inom arbetslivet. Det är viktigare att kunna fokusera på en uppgift i taget.

ibland måste man ha det lite tråkigt

Inget ont som inte har något gott med sig. Efter regn kommer solsken. Eller, om man aldrig får vara lite nere och ledsen kommer man inte uppskatta de bra stunderna. Likadant med att ha tråkigt, att om man aldrig har tråkigt kommer man aldrig att ha det roligt. Med andra ord, vi behöver även de motsatta sidorna för att kunna ha variation och något slags balans. Efter tuffa tider uppskattar man det lilla man har ännu mer och av det kan man faktiskt må väldigt bra.

När man som liten tyckte att det dröjde alldeles för länge tills julafton, att det var en evighet till sommarlovet och liknande. Minns ni det? När man som äldre tycker att tiden går alldeles makalöst snabbt och man bli överraskad av att fortfarande tänka som en tonåring samtidigt som både rygg och knän knakar på ett oroväckande sätt. Att stressa och hänga med på allt är inte lika självklart som det var förr. Men att ha tråkigt blir alltmer främmande för som äldre har man insett att allting har sin tid, att saker händer av en anledning och att det inte blir roligare än man gör sig. Några sanningar om livet men som är hårdsmälta för yngre generationer där allt ska gå snabbt. Helst lätt också, vilket är rätt. Varför krångla till saker hela tiden och det är bättre att jobba smart än hårt.

kommunikationen mellan gammal och ung

Det är ju också en bra målsättning för egentligen hela mänskligheten, att lyssna, kommunicera och lära sig av varandra. Därmed skulle vi slippa en massa elände, spara både tid och pengar och även bli ett uns klokare samtidigt som man kanske rentav får en trevlig stund med en medmänniska. Samhället idag är oerhört uppdelat och med många grupperingar, vilket jag tycker är synd. Det är ibland svårt att bryta igenom de sociala ramarna vi har. Därför är samlingsplatser som Hemgården så oerhört viktiga där man faktiskt kan slå sig ner för en fika och börja prata med vilt främmande människor. För det är faktiskt helt okej! I grund och botten är vi faktiskt bara människor oavsett hur snabb digital teknik vi har. Vi behöver det sociala, på riktigt, våga lyssna på andra i större utsträckning för att tillsammans nå högre höjder och få större förståelse för varandra.

Anders skriver för Hemgården Borås och arbetar som kommunikatör med ansvar för bland annat hemsida och sociala medier

Förslagsvis gör man det via en gofika i Café Hemgården med hembakad bulle och i mysig miljö där man verkligen kan känna kulturens och historians vingslag i väggarna.

Välkommen in.

Besök: 14

Gemensamma ytor, gemensamt ansvar

Möjligtvis att man inte lär sig sådant längre, men jag kan minnas att jag som barn fick lära mig att lämna rummet som jag fann det. Helst ännu bättre. Likaså när jag av Mulle lärde mig att om en grind till exempelvis en hage stod öppen skulle den vara det. Likaså tvärtom. Möjligtvis att det också hjälpte mig i min barndom att min far var noga med papper och pärmar, att var sak fanns på sin plats, vilket också har följt och hjälpt mig på många sätt genom livet. Ordning och reda helt enkelt.

För det är väl på så vis vi skapar trivsamhet, att vi visar hänsyn till varandra och helt enkelt skapar en gemytlig stämning. På arbetsplatsen liksom på gemensamma ytor och i det offentliga rummet. Har vi stökat till det hjälps vi åt att städa upp och har man lånat något lämnar man också tillbaka det, alternativt lämnar en lapp som förklarar vart det lånade har tagit vägen. För hur skulle världen annars se ut? Det handlar helt enkelt om sunt förnuft och hänsyn till sina medmänniskor och i samhällets hets om att vara effektiv i allting får vi hoppas att vi inte har avvecklat även detta, inte sant?

Ett enkelt “tack” till kassörskan, stolarna inskjutna till bordet, lampan släckt i rummet eller bara en liten lapp med ett tack och en önskan om en bra dag. Små saker som kan vända en dag.

Besök: 17

Sommartider är läsartider!

När sommaren är här och kanske inte vädret alla gånger tillåter uteaktiviteter, kan det vara skönt att krypa upp i soffan och unna sig en god bok. Vilken tur då att Hemgården är etts tälle man kan gå till för att byta till sig olika böcker av alla de slag.
Vi har nämligen våra små bokhyllor där tanken är att man byter böcker med varandra. Med andra ord, vill du byta en bok som du redan har läst är det bara att kika in på Hemgården, uppsöka en av våra bokhyllor och byta ut den eller de böckerna mot något annat läsvärt.

Varmt välkommen in! 🙂


Besök: 2

Filoflåsiskt: Sveriges framtid!

  • Jag är ung, vacker och kommer ta världen med storm!! Jag ska bara levla upp mitt senaste tevespel…
  • Ni är bara gamla och tråkiga, jag ska minsann visa er hur man gör på bästa sätt!! Jag ska bara be mamma om skjuts först…
  • Jag ska stå på barrikaderna, vifta med fanan och skrika ut min avsky mot ert förlegade system!! Jag ska bara äta färdigt mitt lördagsgodis…
  • Utrota fattigdomen, rädda regnskogen och krossa kapitalismen!! Jag ska bara få veckopengen först…
  • Ert gamla system är mossigt och vi ungdomar har mycket smartare lösningar!! Men först ska jag bara deklarera så jag inte åker på restskatt..
  • Jag ska proklamera mitt revolutionerande budskap för det är radikalt och omvälvande!! Jag ska bara lära mig hur man stavar till “regressionsanalys”…
  • Det är dags för protester och fullständig revolution!! Jag ska bara vakna först…

Skämt åsido. Om generationerna kunde lära sig att samarbeta, sida vid sida och inse att energi och nytänk + rutin och kunskap = fantastiskt resultat, tror jag vår värld skulle se ganska mycket annorlunda ut. Väggarna och grupperingarna mellan oss borde ha rivits för länge sedan.

//Anders J

 

Föreningen Hemgården

Besök: 0

Årskrönika 2014

Det har varit ett spännande år med massor av aktiviteter i huset. Förutom alla de kurser vi vanligtvis håller har det även varit flertalet teateruppsättningar, festivaler, marknader, valdebatt och inte att förglömma, då Hemgården firade 70 år!

Med andra ord, det har hänt en hel del under 2014 och här är ett litet urval av bilder från det gångna året. Gott nytt 2015!

 

Besök: 1

Veckans bild: Underhåll!

Sommartider brukar innebära vägarbeten och grävningar både här och där runtom i vår vackra stad och nu tycks det vara dags för Hemgården att få besök. Så här ser det nämligen ut strax utanför ingången till Allégården, mot Åsbogatan och det ser ut som att de kommer sätta spaden i marken ganska snart i den gamla cykelparkeringen och ja, de flesta kan nog hålla med om att där behöver fräschas upp en aning! Frågan är då förstås, vad är det som kommer göras? Någon som vet?

Besök: 1

Inför: “Svalstar”.

Den 2 maj är det dags för premiär med ”SvalStar” som handlar om den utstötta Ella som hamnar i parallella universumet SvalStar där småpanerna bor. Ihop med Hemgårdens ungdomsteatergrupp ska regissörerna Christian Haglund och Mimmi Fasth, numera ett etablerat radarpar, äntra Allégårdens scen och trollbinda publiken.

SvalStar utspelar sig i den parallella världen SvalStar i den lilla regionen RelSolia där de könlösa Småpanerna bor. De dansar spink, leker och sjunger dagarna i ända – för det är just det vad en Småpan gör. I SvalStar finns det ingen sol utan allt ljus kommer från löven som de också äter. Träden helgar de och träden är det mest heliga som finns i RelSolia. När utstötta Ella från Borås kommer till RelSolia har den onde härskaren Ondsi Ondi infört spinkförbud och Ella måste hjälpa panerna för att göra dem glada igen men också för att kunna återvända hem.

Självklart måste vi få veta mer om detta och beslöt oss för att ställa några frågor till regissörerna Christian och Mimmi.

1. Svalstar triggar ju verkligen fantasin. Hur fick ni idén till pjäsen?

Vi hade under en tid pratat om hur kul det vore att skapa ett eget nytt universum. Mycket jobb skulle krävas men det skulle både vara utmanande och spännande. Dessutom tänkte vi att om man skapar en helt ny värld kan man återanvända den flera gånger. Det finns så mycket att göra i SvalStar, upptäcka och utforska. Vi är bra på att trigga igång varandra med idéer och inspiration.
Det är alltid svårt att säga exakt hur en idé föds eller hur man kommer på något. Vårt problem brukar inte vara att komma på grejer, det är snarare tiden att hinna förverkliga alla våra idéer som är problemet i så fall. Vi är ödmjuka och tacksamma för att vi varit inne i ett sanslöts härligt kreativt flow så länge som vi varit och vi ser inget slut på det än så länge.
Hemgården är en förverkligande plattform för oss vilket gör att vi vet att våra idéer kan få utlopp och liv. Det gör också att man tänker friare och större, helt enkelt.

2. I pjäsen beskrivs det att träden är det mest heligaste som finns. Är detta en vink till publiken att vi borde tänka mer på miljön?

1. Ja, onekligen! Och sedan är vi två naturmänniskor på det sättet att vi älskar en vacker rofylld skog där själen får näring. Det fina med SvalStar är att vi skapade den världen baserat på hur en drömtillvaro skulle kunna se ut för vår del. Det var något av utgångspunkten. Det är mycket som ingår i en drömtillvaro men det viktigaste är att man får vara den man är och må bra. Och så är det i SvalStar.
Vi gillar naturens färger och tänkte att det också rent visuellt kan bli något som kittlar publikens öga. Thomas Lundgren och Marie Friberg har gjort dekoren där de målat och skapat för fullt. En väldigt cool process minst sagt!

 3. När man läser intrigbeskrivningen till Svalstar vill man bara ha mer. Hur kommer det sig att ni bara har två föreställningar?

Det är smickrande att få höra! Den ekla anledningen är att Allégården är oerhört uppbokad, därav att det bara blir två stycken föreställningar. Men som sagt, vi har nog inte sett det sista av SvalStar ännu.

 4. Hemgården har ju ett antal teatergrupper. Skulle ni säga att teaterintresset är stort här i Borås?

 Verkligen! Just nu är det många som sysslar med teater och det sätts upp massvis med goa uppsättningar i Borås. Det blir en positiv dominoeffekt där mer teater föder mer teater. Vi hoppas att detta är en trend som kommer att bestå.

 5. Som brukligt är har ni flera projekt på gång samtidigt. Var kan man inom den närmaste framtiden förvänta sig att se er?

23 maj har vi premiär på Allégården med det psykologiska science fiction-dramat ”Tiden-din enda fiende?”, som handlar om tidsresor, bitterhet och hämnd. Vi har också två tillfällen inbokade av ”Var kommer scen?”, våra teaterkvällar på Simonsland. Vi ser också fram emot ”Ett trollbindande mysterium” 2-6 augusti där vi både skådespelar och regisserar: ett interaktivt rättegångsdrama för hela familjen där publiken agerar åhörare och jury. Den spelas på Hemgårdens innergård.
Till hösten har vi givetvis många spännande saker på gång. Däribland en annorlunda och häftig skräckthriller.

6. Slutligen, säkerligen något som de flesta frågar sig: Hur får ni den enorma energi ni har? Några tips?

Vi är bra på att ge varandra positiv energi! Det smittar ju som bekant av sig. Vi älskar att vara kreativa och få utlopp för våra idéer. Det gäller att ta vara på energin man har och skapa något av den – ingen idé att skjuta upp saker. Det är en sak att bara prata och en sak att realisera. Vi väljer att vara den senare kategorin. Det är viktigt att omge sig med rätt människor som man mår bra av. Vi funkar oerhört klockrent ihop. Vi kan skapa under press, har jäkligt kul och säger ja till våra idéer och så är vi aldrig sjuka. Just de ingedienser är av stor vikt när man jobbar tätt ihop och har många bollar i luften. Så, tipset blir väl att man ska vara glad och göra grejer man mår bra av. Lite som småpanerna har det i SvalStar, ha ha.

Manus & regi: Christian Haglund & Mimmi Fasth
Ljud & ljus: Roger Malmer
Musik: Coos Bay Music & Sounds
Dekor: Thomas Lundgren och Marie Friberg

Skådespelare:
Ida Carlsson – Ella
Ester Nord – Sonja, Mango Modi & Urg
Isac Persson – Kalle & Öni Gom
Oliver Amberntsson – Pelle & Svima Kopp
Alice Svedberg – Åsa & Musti Bubb
Linnea Karlsson – Vessi Lika & Ondsi Ondi
Recka Riestola – Alice & Små Ven

 

Besök: 2

Veckans bild: Blomsterprakt.

Hemgården har ju faktiskt en väldigt fin innergård också, med scen och mycket av det gamla bevarat och vi är glada över att ha en så fin oas till vårt förfogande. Men för att det ska bli ännu finare kan det också behövas lite blomster, eller hur? De här små planterades igår och ser inte mycket ut för världen men snart ska ni se sprakar det av färg på vår innergård för alla att njuta av! 🙂

Besök: 0

Veckans bild: Värme.

När vinden viner iskallt och istapparna växer sig stadiga i näsborrarna kanske det är dags att skaffa sig en ordentlig vintermössa? Nu är det visserligen ljumma temperaturer men vem vet när det plötsligt vänder igen och då är det ju tur att Hemgårdens Skaparverkstad kan råda bot på situationen. Här ser vi då ett urval av handgjorda, varma mössor som finns att beskåda och köpa hos oss på andra våning. Varmt välkomna!

Besök: 1

Click to listen highlighted text!