Gemensamma ytor, gemensamt ansvar

Möjligtvis att man inte lär sig sådant längre, men jag kan minnas att jag som barn fick lära mig att lämna rummet som jag fann det. Helst ännu bättre. Likaså när jag av Mulle lärde mig att om en grind till exempelvis en hage stod öppen skulle den vara det. Likaså tvärtom. Möjligtvis att det också hjälpte mig i min barndom att min far var noga med papper och pärmar, att var sak fanns på sin plats, vilket också har följt och hjälpt mig på många sätt genom livet. Ordning och reda helt enkelt.

För det är väl på så vis vi skapar trivsamhet, att vi visar hänsyn till varandra och helt enkelt skapar en gemytlig stämning. På arbetsplatsen liksom på gemensamma ytor och i det offentliga rummet. Har vi stökat till det hjälps vi åt att städa upp och har man lånat något lämnar man också tillbaka det, alternativt lämnar en lapp som förklarar vart det lånade har tagit vägen. För hur skulle världen annars se ut? Det handlar helt enkelt om sunt förnuft och hänsyn till sina medmänniskor och i samhällets hets om att vara effektiv i allting får vi hoppas att vi inte har avvecklat även detta, inte sant?

Ett enkelt ”tack” till kassörskan, stolarna inskjutna till bordet, lampan släckt i rummet eller bara en liten lapp med ett tack och en önskan om en bra dag. Små saker som kan vända en dag.